Kokar man den perfekt så lossnar bladen – och sen fyller man mitten med godis, till exempel löjromsdressing.
KRONÄRTSKOCKA – FÖRBISEDD GULDKLIMP
”Kronärtskocka är en tistel som finns året runt. Man kan odla kronärtskocka och om man inte plockar den så slår den till slut ut och blir oerhört vacker, som en blomma. Kronärtskockan är viktigare i Sydeuropa än vad den är här, men egentligen borde vi äta mer kronärtskockor och känna samma stolthet som vi gör för svensk potatis och svenska jordgubbar. Kanske är det för att vi inte riktigt vet hur vi ska bete oss med dem. Och sen är det ju en del pyssel…
Antingen kan man koka kronärtskocka hel, och äta den utifrån och in, blad för blad tills man når botten. Där behöver man ansa lite ”hår” innan man äter själva hjärtat.
Man kan också lyxa till det och bara äta själva bottnarna, som är den runda minipucken där bladen sitter. När du tar bort ett blad får du med kött från botten och det är väldigt gott.
Kokar man den perfekt så lossnar bladen – och sen fyller man mitten med godis, till exempel löjromsdressing. Det viktiga är alltid att man sköljer skockan innan och att man har en god lag att koka den i. Använd gärna handskar när du hanterar en skocka, för den kan ge en bitterhet som sitter kvar på händerna annars.”
PÅ TALLRIKEN: KRONÄRTSKOCKA FRÅN ELDEN
”Det klassiska sättet att tillaga kronärtskocka är att koka den i en god lag med lagerblad och citron. Sen finns de små fina ‘carciofi’ från Italien som är riktigt härliga att bara steka gyllene i tunna skivor. Varianten som ligger på tallriken är ett flera år gammalt midsommarminne. Jag har tvättat skockan i rikligt med vatten, så att en del stannar kvar inne skockan, sen läggs den direkt på glöden. Skockan blir kolsvart utanpå, men hjärtat, det som man äter blir helt tillagat, med en smak av eld. Den här rätten har jag valt att servera med en klick citronsmör och rikligt med färsk koriander.”
